05 · Jesu ord

Förlåtelse och Guds förlåtelse

Matteus 6:14–15

Read in English
Jesus undervisar om förlåtelse medan två människor i närheten står inför möjligheten att försonas.

Jesus kopplar människans förlåtelse av andra direkt till Faderns förlåtelse av människan.

Hur hänger vår förlåtelse ihop med Guds?

Välj ett perspektiv

Det finns inget poängresultat – välj det perspektiv du tycker ligger närmast och diskutera varför.

Diskutera: Måste man förlåta någon även om personen inte ångrar sig?

När ni har samtalat: jämför med vår bedömning

Vår bedömning

Vi bedömer att alternativen A och C tillsammans ligger närmast textens huvudsakliga innebörd. A tar Jesu uttryckliga samband på allvar. Förlåtelse från Gud och en vilja att förlåta andra framställs inte som två helt oberoende saker. C fångar samtidigt att texten är formulerad som en skarp varning. Jesus beskriver oförlåtelse som något mycket allvarligt. Det innebär däremot inte automatiskt att förlåtelse fungerar som en betalning eller prestation genom vilken människan köper Guds nåd. Tillsammans bevarar A och C både styrkan i Jesu varning och skillnaden mellan att förlåtelse har verklig betydelse och att människan skulle förtjäna Guds nåd genom en prestation.

05 · Matteus 6:14–15

Fördjupning

Text & sammanhang

Fullständig översättning

14 För om ni förlåter människor deras överträdelser, ska också er himmelske Far förlåta er. 15 Men om ni inte förlåter människor, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser.

Översatt från grekisk grundtext – SBLGNT

Vad händer här?
Matteus 6:14–15 kommer direkt efter Herrens bön. Där har Jesus lärt sina åhörare att be om förlåtelse och samtidigt knutit bönen till deras egen förlåtelse av andra. När bönen är avslutad återkommer Jesus just till denna del. Han gör sambandet skarpt: den som förlåter andra ska förlåtas av Fadern, medan den som inte förlåter andra varnas för att inte heller få sina överträdelser förlåtna. Texten gör alltså människans sätt att möta andras skuld till en allvarlig fråga i hennes eget förhållande till Guds förlåtelse.
Lägg märke till

Matteus 6:14–15 kommer omedelbart efter Herrens bön. Av alla delar i bönen är det just förlåtelsen som Jesus direkt återkommer till och utvecklar. I bönen har han lärt: ”Förlåt oss våra skulder, liksom också vi har förlåtit våra skuldenärer.” Sedan följer vers 14–15 och gör sambandet ännu tydligare. Det visar hur central frågan om att både ta emot och ge förlåtelse är i sammanhanget.

Språk & översättning

Från grekiskan

ἀφῆτε – aphēte

förlåter / släpper Formen kommer från aphiēmi, ett verb som kan uttrycka att släppa, lämna, efterskänka eller förlåta. I sammanhanget handlar det om att förlåta människors överträdelser.

παραπτώματα – paraptōmata

överträdelser / felsteg Ordet kan beskriva en överträdelse, ett felsteg eller en förseelse. Vi använder ”överträdelser” för att bevara den moraliska innebörden utan att göra ordet identiskt med varje annat grekiskt ord som kan översättas ”synd”.

ἀφήσει – aphēsei

ska förlåta Samma verbfamilj, aphiēmi, används för Faderns förlåtelse. Den språkliga parallellen förstärker kopplingen mellan människans förlåtelse av andra och Guds förlåtelse av människan.

Översättningsnotering

Självständig svensk översättning från grekisk grundtext med SBLGNT som huvudsaklig textutgåva.

Jämför själv

Läs Matteus 6:12 och 6:14–15 i den bibelöversättning du vanligtvis använder. Lägg särskilt märke till hur följande uttryck återges:

  • aphiēmi
  • paraptōmata
  • ”om ni förlåter”
  • ”om ni inte förlåter”
  • sambandet mellan vers 12 och vers 14–15

Fundera på om olika ord som ”skulder”, ”synder”, ”överträdelser” eller ”felsteg” påverkar hur du förstår Jesu undervisning.

Samtala vidare

Diskutera vidare
  1. Vad innebär det konkret att förlåta någon?
  2. Måste förlåtelse innebära att förtroendet återställs?
  3. Kan man förlåta någon och samtidigt låta personen möta konsekvenser för det den gjort?
  4. Hur ska Jesu skarpa varning förstås när förlåtelse känns mycket svår eller när den andra personen inte ångrar sig?
Parallellställen
  • Matteus 6:9–13
  • Matteus 18:21–35
  • Markus 11:25
  • Lukas 6:37
Källor
  • The Greek New Testament: SBL Edition (SBLGNT), Matteus 6:14–15
  • Matteus 6:9–13
  • Grundläggande grekiska lexikon för aphiēmi och paraptōma