De två sönerna

Den första sonens första ord är fel men hans slutliga handling går åt rätt håll. Den andra sonens ord är rätt men hans handling motsäger dem. Liknelsen utmanar därför idén att en korrekt religiös bekännelse i sig är tillräcklig om den inte motsvaras av verklig respons. Metamelomai överlappar med tanken på ånger och förändring men är inte exakt samma ord som metanoeō/metanoia, som ofta används om omvändelse. Här är den konkreta poängen tydlig: sonen ändrar sitt beslut och handlar annorlunda. Det är klokt att bevara den nyansen och inte lägga hela den senare teologiska betydelsen av "omvändelse" i ett enda grekiskt verb. Liknelsen är byggd kring en tydlig kontrast: Förste sonen: ord = nej, handling = ja. Andre sonen: ord = ja, handling = nej. Jesus frågar inte vem som talade mest respektfullt utan vem som gjorde faderns vilja. Jesu tillämpning säger uttryckligen att tullindrivare och prostituerade trodde Johannes. Liknelsen bör därför inte reduceras till att tro saknar betydelse och att endast gärningar räknas. I Jesu tillämpning hänger tro, respons och förändrat handlande samman. Jesus låter de religiösa ledarna själva svara på frågan. När de säger "den förste" har de formulerat principen som Jesus sedan använder i sin kritik av deras egen respons på Johannes. Jesu kritik i vers 32 är särskilt skarp. Ledarna trodde inte Johannes. Sedan såg de andra människor tro honom, men inte heller detta fick dem att ändra sig. Problemet är alltså inte bara ett första felaktigt beslut utan en fortsatt ovilja att ompröva sin hållning.

Självständig svensk översättning från grekisk grundtext med SBLGNT som huvudsaklig textutgåva.