24 · Jesu ord

Kvinnan vid brunnen

Johannes 4:4–26

Jesus sitter vid en stenbrunn och samtalar med en kvinna som håller en vattenkruka, med en by bland kullarna i bakgrunden.

Vid en brunn erbjuder Jesus en samarisk kvinna ”levande vatten” som släcker hennes törst.

Vad menar Jesus med "levande vatten"?

Välj ett perspektiv

Det finns inget poängresultat – välj det perspektiv du tycker ligger närmast och diskutera varför.

Diskutera: Vilken törst släcker vi med sådant som aldrig räcker?

När ni har samtalat: jämför med vår bedömning

Vår bedömning

B och C ligger närmast vår förståelse. B fångar kontrasten mellan brunnsvattnet, som släcker törsten tillfälligt, och Jesu gåva, som blir en inre källa till evigt liv. C får starkt stöd när Johannes läses vidare. I Johannes 7:37–39 använder Jesus åter vattenbilden och evangelisten förklarar uttryckligen att han talar om Anden.

24 · Johannes 4:4–26

Fördjupning

Text & sammanhang

Fullständig översättning

4 Han måste gå genom Samarien. 5 Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära den mark som Jakob hade gett åt sin son Josef. 6 Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter resan, satte sig därför vid källan. Det var omkring sjätte timmen. 7 En kvinna från Samarien kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka.” 8 Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat. 9 Den samariska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude be mig, en samarisk kvinna, om något att dricka?” Judar umgås nämligen inte med samarier. 10 Jesus svarade henne: ”Om du kände Guds gåva och visste vem det är som säger till dig: ’Ge mig något att dricka’, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” 11 Kvinnan sade till honom: ”Herre, du har inget att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? 12 Är du större än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” 13 Jesus svarade henne: ”Var och en som dricker av detta vatten kommer att bli törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ska ge honom kommer aldrig någonsin att törsta. Det vatten jag ger honom ska i honom bli en källa med vatten som springer fram till evigt liv.” 15 Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig detta vatten, så att jag inte blir törstig och behöver komma hit för att hämta vatten.” 16 Jesus sade till henne: ”Gå och hämta din man och kom tillbaka hit.” 17 Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade till henne: ”Du har rätt när du säger: ’Jag har ingen man.’ 18 Du har haft fem män, och den du har nu är inte din man. Det du sade var sant.” 19 Kvinnan sade till honom: ”Herre, jag ser att du är en profet. 20 Våra fäder tillbad på detta berg, men ni säger att Jerusalem är den plats där man ska tillbe.” 21 Jesus sade till henne: ”Tro mig, kvinna, en tid kommer då ni varken på detta berg eller i Jerusalem ska tillbe Fadern. 22 Ni tillber det ni inte känner. Vi tillber det vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23 Men en tid kommer, och den är redan här, då de sanna tillbedjarna ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare söker Fadern. 24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” 25 Kvinnan sade till honom: ”Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus. När han kommer ska han förklara allt för oss.” 26 Jesus sade till henne: ”Jag är det, jag som talar med dig.”

Översatt från grekisk grundtext – SBLGNT

Vad händer här?
Jesus möter en samarisk kvinna vid Jakobs brunn. Samtalet börjar med vanligt vatten men utvecklas till "levande vatten", evigt liv, kvinnans personliga liv, tillbedjan och slutligen Jesu identitet som Messias.
Lägg märke till

Judar och samarier hade en lång historia av religiösa och etniska konflikter. Kvinnan markerar själv det ovanliga i att Jesus ber henne om vatten. Jesus börjar som den törstige resenären. Sedan vänds rollerna: om hon visste vem han var skulle hon be honom. Uttrycket kunde beteckna rinnande färskt vatten. Kvinnans konkreta förståelse är därför naturlig och fungerar som ingång till Jesu djupare betydelse. Mönstret liknar Nikodemos: en konkret tolkning öppnar vägen till en djupare förklaring. Jesus beskriver inte bara en engångsdryck utan en källa i människan som väller fram till evigt liv. Johannes 4 lämnar vattenbilden som bild. Johannes 7:37–39 gör senare kopplingen till Anden explicit. Texterna kan därför belysa varandra utan att vi blandar ihop vad respektive passage direkt säger. Jesus känner till hennes relationer, men texten säger inte att hon är prostituerad eller sexuellt utsvävande. Vi bör inte skapa en moralisk biografi som Johannes inte ger. Berättelsen visar att Jesus känner något om hennes liv som hon inte berättat. Hennes respons blir: "Jag ser att du är en profet." Det sägs ibland att kvinnan försöker undvika en moralisk konfrontation genom att börja tala om tillbedjan. Texten anger inte detta motiv. När hon uppfattar Jesus som profet är frågan om rätt plats för tillbedjan relevant. Kvinnan hänvisar till en verklig religiös konflikt. Jesus för samtalet mot en tid då sann tillbedjan inte bestäms enbart av någon av platserna. Uttrycket bör inte reduceras till "känslomässigt och uppriktigt". Både Anden och sanningen är viktiga begrepp i Johannesevangeliet. Kvinnan säger att Messias ska komma. Jesus svarar: "Jag är det, jag som talar med dig." Samtalet leder alltså till en mycket tydlig självuppenbarelse.

Språk & översättning

Från grekiskan

ὕδωρ ζῶν -- hydōr zōn

levande vatten

διψάω -- dipsaō

törsta

πηγή -- pēgē

källa

ἁλλομένου -- hallomenou

springande / uppvällande

ζωὴ αἰώνιος -- zōē aiōnios

evigt liv

Översättningsnotering

Självständig svensk översättning från grekisk grundtext med SBLGNT som huvudsaklig textutgåva.

Jämför själv

Läs Johannes 4:4–26 och följ hur betydelsen av vatten förändras genom samtalet. Vad tror kvinnan först att Jesus menar med ”levande vatten”? När börjar samtalet handla om något större än vanligt brunnsvatten? Lägg också märke till vem Jesus till slut säger att han är.

    Samtala vidare

    Diskutera vidare
    1. Varför börjar Jesus med att be kvinnan om vatten?
    2. Varför är hennes konkreta förståelse av "levande vatten" rimlig?
    3. Vad innebär bilden av en källa inne i människan?
    4. Hur påverkar Johannes 7:37–39 tolkningen?
    5. Vad säger texten faktiskt om kvinnans tidigare relationer?
    6. Varför blir frågan om Gerizim och Jerusalem viktig?
    7. Hur förändras kvinnans förståelse av Jesus?
    Parallellställen
    • Johannes 3:1–8
    • Johannes 4:27–42
    • Johannes 7:37–39
    • Jesaja 55:1
    • Jeremia 2:13
    Källor
    • The Greek New Testament: SBL Edition (SBLGNT), Johannes 4:4–26
    • Grundläggande grekiska lexikon för hydōr, zaō, dipsaō, pēgē, hallomai och zōē aiōnios