Vem är egentligen blind?

Kapitlet börjar med fysisk blindhet men utvecklas till en större fråga om vem som verkligen uppfattar vad som sker. Mannen får fysisk syn och växer samtidigt i sin förståelse av Jesus. Tidigare i kapitlet beskriver han Jesus först som "mannen som kallas Jesus", senare som profet och därefter som någon från Gud. När Jesus söker upp honom når berättelsen fram till: "Jag tror, Herre." Mannen har kastats ut efter förhören. Jesus får höra detta och finner honom. Det är Jesus som tar initiativ till det avslutande mötet. Orden är särskilt laddade när de sägs till en man som föddes blind. Han kan nu bokstavligen se Jesus, samtidigt som samtalet handlar om att se vem Jesus är. Johannes 9:39 kan först låta spänd mot Johannes 3:17, där Sonen sägs vara sänd för att rädda världen och inte för att döma den. Johannesevangeliet använder dock domsspråket nyanserat. Jesu uppdrag beskrivs som räddning, men mötet med honom skapar samtidigt ett avgörande där människors respons på ljuset blir synlig. Johannes 3:19 uttrycker något liknande: "Detta är domen: ljuset kom till världen..." På den konkreta nivån gäller detta mannen: han såg inte och nu ser han. På den djupare nivån växer han från begränsad förståelse till tro. Jesus talar inte om att godtyckligt ta människors fysiska syn. Fariséernas egen fråga visar att de uppfattar orden som riktade mot deras förmåga att förstå och bedöma. Frågeformen antyder att de knappast väntar sig ett enkelt ja. Det passar berättelsens ironi: de betraktar sig själva som människor som ser och kan bedöma situationen korrekt. Jesus kan inte rimligen mena att fysisk blindhet gör någon syndfri. Metaforen har nu flyttat från ögonen till anspråket på insikt och människans respons på det hon fått se. Detta är kärnan i B. Problemet är inte bara att sakna förståelse utan att vara övertygad om att man redan har den och därför inte behöver ompröva sig. Menō betyder stanna eller förbli och är ett viktigt ord i Johannesevangeliet. Här används det om att deras synd förblir. Texten bör inte pressas till en fullständig teori där all okunnighet automatiskt gör en människa oskyldig. Jesus använder seende/blindhet-motivet för att konfrontera människor som gör anspråk på insikt samtidigt som de avvisar det vittnesbörd de fått. De religiösa ledarna har ett konkret resultat framför sig: mannen som föddes blind kan nu se. De förhör honom och hans föräldrar och får flera uppgifter att bedöma. Konflikten handlar därför inte bara om brist på information utan också om hur informationen tolkas. Under förhören går den tidigare blinde mannen från att svara på frågor till att själv utmana sina förhörsledare. Det skapar en stark ironi: den som tidigare saknade fysisk syn börjar se allt tydligare, medan experterna blir mer låsta. Kort 29 avvisar tanken att mannens fysiska blindhet bevisar särskild synd. Kort 30 vänder sedan perspektivet: människor som alltid haft fysisk syn kan ändå beskrivas som blinda på en annan nivå. Tillsammans gör korten det tydligt att Jesu poäng inte handlar om att nedvärdera faktisk synnedsättning.

Självständig svensk översättning från grekisk grundtext med SBLGNT som huvudsaklig textutgåva.