Jag är vägen, sanningen och livet

Tomas använder ordet hodos när han frågar hur lärjungarna kan känna vägen. Jesus tar upp exakt samma ord och svarar: "Jag är vägen." Vers 6 bör därför läsas som ett direkt svar på Tomas fråga. Jesus hade kunnat ge en instruktion eller säga att han skulle visa vägen. I stället identifierar han sig själv med vägen. Det gör utsagan personlig och relationell. Resten av versen anger målet: Fadern. Jesus talar alltså inte om en abstrakt livsväg utan om vägen till Fadern. Jesu anspråk är starkare än att bara säga att han undervisar sanningsenligt. I Johannesevangeliets större sammanhang är Jesus den genom vilken Gud blir känd. Johannes har redan sagt att livet finns i Ordet och låtit Jesus tala om sig själv som uppståndelsen och livet. Johannes 14:6 samlar därmed flera centrala johanneiska teman i en enda utsaga. "Vägen", "sanningen" och "livet" bör inte behandlas som tre helt separata slogans. De samverkar i Jesu svar: han är vägen till Fadern och är samtidigt knuten till den sanning och det liv som Johannes förbinder med Gud. Jesu formulering är exklusiv och bör inte översättas bort. Han säger inte bara att han erbjuder en bra väg bland flera likvärdiga vägar. Han gör sin egen person central för att komma till Fadern. Orden förstärker det personliga anspråket. Jesus står inte utanför vägen som en guide som endast pekar mot målet. Han beskriver sig själv som den genom vilken människan kommer till Fadern. Johannes 14:6 är naturligt relevant för kristna diskussioner om Jesu unika roll och relationen till andra religioner. Men den ursprungliga samtalssituationen är inte en religionsdebatt. Jesus talar till oroliga lärjungar om att han ska lämna dem, vart han går och hur de kan komma till Fadern. Det sammanhanget bör förstås först utan att versens starka anspråk tonas ned. Målet är inte formulerat bara som "himlen". Jesus säger "Fadern". Det gör målet relationellt, inte enbart geografiskt. Några verser tidigare talar Jesus om sin Faders hus. Det knyter samman Faderns hus, vägen och Fadern själv. Tomas tänker i termer av destination och väg; Jesus svarar genom relation. Direkt efter detta ber Filippos Jesus att visa dem Fadern. Jesus svarar att den som har sett honom har sett Fadern. Det förstärker påståendet att Jesus inte bara pekar mot Gud utifrån utan gör Fadern känd genom sig själv. Prologen säger att ingen har sett Gud men att Sonen har gjort honom känd. Johannes 14 utvecklar samma tema i Jesu samtal med lärjungarna. Jesu undervisning innehåller moral och efterföljelse, men Johannes 14:6 kan inte reduceras till en lista över rätt beteende. Jesus säger något om sin egen identitet och roll i relationen mellan människan och Fadern. Att Jesus själv är vägen gör inte lärjungaskap irrelevant. Johannes talar återkommande om tro, kärlek, efterföljelse, lydnad och att förbli i Jesus. Relationen till personen får konsekvenser för hur lärjungen lever. När Jesus säger "Jag är sanningen" bör Johannes eget språk få definiera innebörden. Det handlar inte bara om en modern debatt mellan objektiv och subjektiv sanning utan om Jesu anspråk att uppenbara Gud sådan Gud verkligen är.

Självständig svensk översättning från grekisk grundtext med SBLGNT som huvudsaklig textutgåva. Vers 5 tas med i fördjupningen eftersom Tomas fråga är den direkta bakgrunden till Jesu svar i vers 6.