39 · Jesu handling/ord

Jesus tvättar lärjungarnas fötter

Johannes 13:1–17

Jesus knäböjer och tvättar en vuxen lärjunges fötter vid ett tvättfat under en måltid medan de andra lärjungarna ser på.

Jesus tar tjänarens plats. Petrus måste låta sig betjänas.

Varför tvättar Jesus lärjungarnas fötter?

Välj ett perspektiv

Det finns inget poängresultat – välj det perspektiv du tycker ligger närmast och diskutera varför.

Diskutera: Vad är svårast: att tjäna eller ta emot?

När ni har samtalat: jämför med vår bedömning

Vår bedömning

A tar Jesu egen förklaring på allvar. Han förnekar inte sin ställning som Herre och Lärare utan använder den för att omdefiniera hur auktoritet och status uttrycks bland hans efterföljare. C fångar berättelsens två riktningar. Petrus måste först acceptera att Jesus tjänar och tvättar honom. Därefter får lärjungarna uppmaningen att göra mot varandra som Jesus har gjort mot dem.

39 · Johannes 13:1–17

Fördjupning

Text & sammanhang

Fullständig översättning

1 Före påskhögtiden visste Jesus att hans stund hade kommit att lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som var i världen och älskade dem till slutet. 2 Under måltiden, när djävulen redan hade lagt i Judas, Simon Iskariots sons, hjärta att förråda honom, 3 och Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade kommit från Gud och gick till Gud, 4 reste han sig från måltiden, lade av sig ytterkläderna, tog en handduk och band den omkring sig. 5 Sedan hällde han vatten i ett tvättfat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade omkring sig. 6 När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: ”Herre, ska du tvätta mina fötter?” 7 Jesus svarade honom: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men efteråt ska du förstå.” 8 Petrus sade till honom: ”Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: ”Om jag inte tvättar dig har du ingen del med mig.” 9 Simon Petrus sade: ”Herre, inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet!” 10 Jesus sade till honom: ”Den som har badat behöver inte tvätta annat än fötterna utan är helt ren. Och ni är rena, men inte alla.” 11 Han visste nämligen vem som skulle förråda honom. Därför sade han: ”Ni är inte alla rena.” 12 När han hade tvättat deras fötter, tagit på sig sina ytterkläder och lagt sig till bords igen sade han: ”Förstår ni vad jag har gjort mot er? 13 Ni kallar mig Lärare och Herre, och ni säger rätt, för det är jag. 14 Om nu jag, Herren och Läraren, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 För jag har gett er ett exempel, så att ni också ska göra som jag har gjort mot er. 16 Sannerligen, sannerligen säger jag er: En tjänare är inte större än sin herre, och en utsänd är inte större än den som har sänt honom. 17 Om ni vet detta är ni saliga om ni också gör det.

Översatt från grekisk grundtext – SBLGNT

Vad händer här?
Johannes placerar fottvagningen precis före Jesu död och inleder med att Jesus har älskat sina egna ”till slutet”. Jesus vet vem han är, varifrån han kommer och vart han går. Det är i det sammanhanget han reser sig från måltiden och tar den tjänande rollen. Han lägger av sig ytterkläderna, tar en handduk, häller vatten i ett tvättfat och börjar tvätta lärjungarnas fötter. Petrus protesterar kraftigt. Han vill inte låta Jesus utföra denna handling mot honom. Jesus svarar att om han inte tvättar Petrus har Petrus ingen del med honom. Efter fottvagningen tar Jesus åter sin plats och förklarar handlingen. Lärjungarna har rätt när de kallar honom ”Lärare och Herre”. Just därför blir hans handling ett mönster: om Herren och Läraren har tvättat deras fötter ska de också tvätta varandras.
Lägg märke till

Petrus vill följa Jesus, men här måste han först: låta Jesus tjäna honom. Först därefter säger Jesus: ”Som jag har gjort mot er ska också ni göra.” Rörelsen blir: ta emot → efterlikna → ge vidare. Lägg också märke till Jesu titlar. Han säger inte: ”Ni har fel när ni kallar mig Herre.” Han säger: ”Ni säger rätt, för det är jag.” Fottvagningen visar alltså inte att Jesu auktoritet försvinner, utan hur hans auktoritet uttrycks i tjänande kärlek.

Språk & översättning

Från grekiskan

εἰς τέλος ἠγάπησεν αὐτούς – eis telos ēgapēsen autous

älskade dem till slutet / till det yttersta Eis telos kan uttrycka både tidslig fullbordan, ”till slutet”, och fullhet, ”helt och fullt/till det yttersta”. Formuleringen sätter fottvagningen och passionsberättelsen i kärlekens ram.

νίπτειν τοὺς πόδας – niptein tous podas

tvätta fötterna Niptō används om att tvätta en kroppsdel, här lärjungarnas fötter.

οὐ μὴ νίψῃς μου τοὺς πόδας εἰς τὸν αἰῶνα – ou mē nipsēs mou tous podas eis ton aiōna

aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter Petrus använder en mycket stark negation. Hans motstånd är kategoriskt.

οὐκ ἔχεις μέρος μετ᾽ ἐμοῦ – ouk echeis meros met' emou

du har ingen del med mig Meros betyder del eller andel. Jesus gör mottagandet av hans handling avgörande för Petrus relation till honom.

ὁ κύριος καὶ ὁ διδάσκαλος – ho kyrios kai ho didaskalos

Herren och Läraren Jesus bekräftar dessa titlar. Tjänandet sker alltså inte därför att han förnekar sin auktoritet utan mitt i den.

ὑπόδειγμα – hypodeigma

exempel / förebild / mönster Jesus säger uttryckligen att han har gett lärjungarna ett hypodeigma.

καθὼς ἐγὼ ἐποίησα ὑμῖν – kathōs egō epoiēsa hymin

som jag har gjort mot er Lärjungarnas handlande ska formas av det de först har sett och tagit emot från Jesus.

Översättningsnotering

Självständig svensk översättning från grekisk grundtext med SBLGNT som huvudsaklig textutgåva.

Jämför själv

Läs Johannes 13:1–17 tillsammans med resten av Johannes 13. Lägg särskilt märke till:

  • eis telos
  • niptō
  • meros
  • kyrios
  • didaskalos
  • hypodeigma
  • Judas närvaro i berättelsen
  • Jesu nya bud om kärlek i Johannes 13:34–35

Jämför också Lukas 22:24–27, där lärjungarna diskuterar vem som är störst och Jesus beskriver sig själv som den som tjänar.

Samtala vidare

Diskutera vidare
  1. Varför tror du Petrus har så svårt att låta Jesus tvätta hans fötter?
  2. Vad säger fottvagningen om hur auktoritet bör användas?
  3. Måste Jesu uppmaning förstås som bokstavlig fottvagning, ett bredare mönster av tjänande – eller båda?
  4. Hur påverkas scenen av att Jesus redan vet att Judas ska förråda honom?
Parallellställen
  • Lukas 22:24–27
  • Johannes 13:34–35
  • Filipperbrevet 2:5–8
Källor
  • The Greek New Testament: SBL Edition (SBLGNT), Michael W. Holmes, ed.
  • Johannes 13:1–17
  • Grundläggande grekiska lexikon för agapaō, telos, niptō, meros, kyrios, didaskalos och hypodeigma