Bjud dem som inte kan bjuda tillbaka

Jesus förändrar inte bara mängden generositet utan också riktningen på den. Han säger inte bara "bjud fler". Han säger i praktiken: Gör plats för människor som inte kan göra din generositet lönsam för dig. Det är viktigt att Jesus inte bara ger en allmän princip. Han vänder sig till personen som faktiskt har bjudit honom till måltiden. Det gör undervisningen konkret och potentiellt obekväm: vilka sitter vid ditt bord, och varför? En måltidsinbjudan kan skapa relationer, status och förpliktelser. Om jag bjuder någon som kan bjuda mig tillbaka kan generositeten samtidigt fungera som en investering i mitt eget nätverk. Jesus bryter detta mönster genom att peka på människor som inte kan ge samma sociala återbetalning. Jesu formulering är skarp. Men att läsa den som ett absolut förbud mot varje måltid med vänner, familj eller grannar riskerar att missa kontrastens funktion. Frågan är inte om vänskap är förbjuden utan om vår gästfrihet begränsas till människor som kan gynna oss tillbaka. Detta är en av textens viktigaste detaljer. Jesus gör inte gästernas oförmåga att återgälda till ett beklagligt hinder. Den blir en del av själva poängen. När återbetalningen försvinner blir givarens motiv tydligare. Texten tar inte bort all tanke på belöning. Jesus säger att den som bjuder dessa människor ska få sin återbetalning vid de rättfärdigas uppståndelse. Belöningen flyttas alltså från den omedelbara sociala relationen till Gud och framtiden. Texten verkar inte kräva att en god handling bara kan vara god om givaren aldrig får någon belöning. Jesu kritik riktas snarare mot ett system där generositeten är bunden till direkt mänsklig återbetalning. Det öppnar en intressant fråga om skillnaden mellan att ge för att skapa skuld hos mottagaren och att handla i förtröstan på Gud.

Självständig svensk översättning från grekisk grundtext med SBLGNT som huvudsaklig textutgåva.