Änkan och den orättvise domaren

Jesus säger två gånger att domaren varken fruktar Gud eller bryr sig om människor. Liknelsen försöker alltså inte göra honom till en bild av Guds moraliska karaktär. Änkor kunde vara särskilt ekonomiskt och juridiskt sårbara. Berättelsen nämner inget mäktigt nätverk eller andra resurser som hon kan använda. Hennes uthållighet blir hennes synliga handlingsutrymme. Liknelsen handlar specifikt om rättvisa. Det är viktigt eftersom den annars lätt kan förvandlas till en teknik där tillräckligt upprepad bön sägs garantera vilken önskan som helst. Inte därför att han blir god. Han ger efter därför att hennes fortsatta återkomst besvärar honom. Det gör kontrasten med Gud central. Poängen fungerar bäst som ett argument från mindre till större: Om en sådan domare till slut handlar, hur mycket mer kan man förtrösta på en rättfärdig Gud? De utvalda ropar "dag och natt", vilket visar att väntan kan upplevas som lång. Samtidigt säger Jesus att Gud ska skipa rätt en tachei. Liknelsen bevarar därför en verklig spänning mellan uthållig väntan och Guds slutliga, avgörande handlande. Liknelsen säger inte att Gud måste ge exakt det någon begär om samma bön upprepas tillräckligt många gånger. Sammanhanget gäller uthållig bön, rättvisa, Guds utvalda, väntan och Människosonens ankomst. Jesus avslutar inte bara med bön utan med frågan: "När Människosonen kommer, kommer han då att finna tro på jorden?" Det binder samman uthållig bön med uthållig tro. Frågan blir inte bara om Gud kommer att vara trofast, utan om lärjungarna fortsätter lita på honom under väntan. Precis före liknelsen talar Jesus om Människosonens dagar och framtida uppenbarelse. Det gör det naturligt att läsa änkans uthållighet i ett större perspektiv av lärjungar som väntar på Guds slutliga rättvisa.

Självständig svensk översättning från grekisk grundtext med SBLGNT som huvudsaklig textutgåva.